Har nu i ca 1 år funderat på att plugga vidare och blå något. Börjar bli lite ''less'' på att inte veta hur mycket jobb man får varje månad utan jag alltid får ha den ständiga känslan i kroppen ''kommer jag att få nått jobb denna månaden eller blir jag utan?'' Vill ha ett jobb där jag vet att jag alltid jobbar ex 100%, 80 % osv osv.

 

Tanken har då kommit upp på att jag ska plugga vidare. Den stora frågan är då, vad ska jag plugga till? Vad vill jag göra med mitt liv? och vad vill jag jobba med? De första alternativen som då poppar upp är det, tro det eller ej men lärare upp till årskurs 6 och det andra är ekonomi- och redovisningsassistent och slutligen de tredje är spa terapeft, problemet med den utbildningen är att det bara finns privata skolor så man får betala svin mycket för att få gå där. Men är det verkligen det som jag vill jobba med, eller blir utbildnignen bortkastad?

 

Pluggar du vidare på högskola eller läser in kurser som saknas för att du ska kunna jobba med det du vill? Dela gärna med dig av dina tankar om hur du tänker kring högskola, arbeten och läsa in kurser. Vet du vad du vill jobba med eller har du också funderingar? 

 

Kommentera gärna så kan alla vi som känner oss fundersamma och kanske vill veta mer få ta del av din historia kring vidare utbildning.

 

 

Efter att ha spenderat i princip hela julledigheten i svärmors nya hus där de håller på att göra om i princip allt så att de får huset som de vill ha och känna sig nöjda så att de går att flytta in i deras egna lya, så får jag bara ett större och större sug efter at ha hus. Inte nog med det så höll syrran på att göra om på sitt rum igår när jag kom hem. Dvs nymålade väggar i vitt och en hel del nya saker så rummet blev som ett helt nytt.

 

Det är ju som det är att bo i lägenhet när man själv skulle vilja göra om. Måla om, slå ner nån vägg, bygga upp nån vägg, renovera badrum, kök osv. Allt detta är ju i princip omöjligt när man bor i lägenhet. Man kastar flera tusen i månaden dvs över 5000 på en hyra av en lägenhet, och vad får man för det? Jo nån stans at bo, men det är inte så mycket mer.

 

Jag saknar att ha en egen gård där man på somrarna kan vara ute i en trädgård och fixa och dona så som man själv vill ha det. Kunna sitta ute sena kvällar med vänner och en grill utan att någon ska bry sig. Kunna vara högljudd och ha folk hos sig utan at behöva tänka på grannarna. Kunna slå ner en vägg eller två i huset för att få ett helt nytt hem. Så ja det drar sjukt mycket i mina ''hus'' trådar i kroppen. Inte nog med det så är de ju nästan samma månadspris på att bo i den lägenhet vi har idag som om att vi skulle bo i ett hus som är ett vanligt svensson hus, hur sjukt är inte det?

Frågan jag också brukar ställa mig själv eller rätare sagt det som många undrar när man börjar prata om attt man vill ha hus så får man ofta reaktionerna. ''Nu? Är inte du för ung för att ha hus?
Det är då jag ställer frågan till mig själv, finns det nån speciell ålder eller hemlig ''lag'' som bestämmer och talar om när någon ska köpa hus? Är det inte upp till en själv om man känner sig mogen eller redo för att ha hus?
Och vad är skillnaden på att köpa lägenhet och hus eftersom alla tar det som en stor skillnad? Man får köpa lägenhet som 20-25 men hus är man för ung för?

 

 Drömmen att få bo i ett ''dyrare och lyxigare'' hus är något som jag definitivt tänker uppå. Jag vill inte ha nått vanligt svensson hus eller nått utan jag vill ha något extra och lite speciellt. Tänk bara att få designa sitt egna hus? Synd bara att pengarna ska stoppa en del av alla drömmarna. Ekonomiskt oberoende är nått man ska satsa på tycker jag så man kan köpa/bygga/rita vilket hus man vill.

 

Såg nyss en film med Hilary Duff och mina tankar började snurra. Tänkte på hur fantastisk hon varit genom åren sedan hon slog igenom med Lizzie Mccuire serien när jag själv var ''liten'' och än idag gör ofattbart bra filmer och är en underbar person. Har tidigare sett massa texter om att hon är en av få av disney skådisarna som verkligen lyckats och inte har spårat totalt utan vuxit upp och blivit en vuxen männsika i en mogen kropp. Och kan inte säga annat än att jag helt och hållet håller med det. Eftersom det har spårat totalt för en hel del av dom, ex miley och lindsay. Vilket jag tror kan vara en nyttig del i deras liv också.

 

Är en stor beundrare av Hilary Duff och har nog alltid varit det nu när jag tänker efter. Minns när jag såg henne på tv som Lizzie första gången och jag tyckte att hon var som mig på nått sätt. Älskade hennes utseende, hennes hår, hennes personligehet. Ja hela ho tilltalade mig, Har under åren fortsatt att följa henne och har aldrig blivit missnöjd och min åskit och mina tankar om henne har aldrig färändrats. Hon är verkligen en underbar människa i sig även om hon spelar andra roller i filmerna så lyser hennes personlighet igenom och jag sitter fäst vid henne. 

 

Så all creds till Hilary Duff idag för att hon klarat av att vara sig själv genom hennes uppväxt och kommit till den fantastiska och underbara vuxna människan hon är idag. Älskar hennes utseende än idag, det är verkligen nått man skulle kunna dö för.